I det djupaste skogar bodde ett troll som var missförstådd och förvisad av sina närmaste.
Det ljud hon skapade ur denna sorg fick de själsliga strängar att slå en knut.
Ljudet var så vackert som en älvas dans över ängarna men så sorgligt som ett hjärta som går i tusen bitar.
Jag hörde det ljudet en höst när jag var ute och plockade blåbär. Det lät svagt ute i fjärran men jag blev så dragen till denna mix av glädje och sorg att jag glömde helt av vad det var jag var där för att göra.
När jag såg det trollet med stripigt hår som grästuvor och en kropp som bulkiga berg, så öppnades ett hjärta och ut strömmade det vackraste väsen jag sett. Kärlekens glädje jag kände inom mig förundrade mig men denna glädjens och sorgens ton talade till mig på en frekvens ingen och inget annat gjort och inget var sig likt efteråt.
Det ljudet jag hörde i barndomen förändrade den jag skulle bli.
Коментарі